AteljéLivingRoom
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Raksträckan är vid pass 1400 meter. Först går det ner, sedan upp...
Till höger ligger den gamla parstugan som är K-märkt, till vänster går vägen ner till Hedetorp som ligger vid Klämmingen; där finns en gammal kvarn en km längre norrut.
En dag åkte Svempa, Melle och Torsten, samt några andra bikers mot Gnesta, men fick för sig att svänga åt vänser där man ser sjön Sillen. Sundby 5, står det på skylten. Efter någon kilometer kommer de till en viadukt under järnvägen, det är Västra Stambanan, som går till Hallsberg och Göteborg. Gården till vänster är Visbohammar där Bellmans föräldrar bodde en gång i tiden och där även Bellman levde en tid.
Snart passerar vi Sundby gård där vägen delar sig. En del går mot Sjunda och en mot Mariefred. Man åker en sträcka genom skogen, sedan kommer rakan ovan nämnd. Till vänster ligger en by, Väsby by, och där nere i lågpunkten finns ett djupt och brett dike som leder vatten från Tisjön ner till Klämmingen där barnen badar om sommaren. Mitt på gärdet, på båda sidor om vägen finns ett åkerstycke som kallas Allemansängen, det är där Svempa stannar och ser sig omkring, han är kissnödig.
De andra killarna stannar naturligtvis även de. Torsten vänder sig bort och säger att här har hans farfars far gått och harvat. Han bodde en tid på gården som ligger uppe i backen, till höger om vägen, den heter Kläckeskulla om han inte minns fel. Ja det kanske inte var på allemansängen utan norr om den. Kanske var det där gränsen gick till det hemmanet som en gång hörde till Långbro Gård invid Mölnbo. Han var dräng där, men Torsten minns inte ägarens namn, och vad gör det. Melle stoppar in skapet och drar upp dragkedjan och Torsten vänder sig om igen.
- Här skulle jag vilja bygga en vägkrog, säger hen, det känns i kroppen att jag har kontakt med andarna här.
- Så du snackar, säger Svempa, hur skulle det se ut med ett hus mitt på gärdet, och tänk på vad det blåser här, och dimmigt på hösten, inte skulle jag vilja slå ner mina bopålar här. Hellre då uppe i backen där, för där står skogen emot och solen skiner i söderläge.
- Ja där uppe är det rätta läget, säger Melle, där har du Guds välsignelse, och rätt läge för flera hus om du fick köpa. En hel by kunde man bygga där...
Melle är den av grabbarna som har en religiös läggning. Han kör alltid med sina uttryck med Gud och hela härligheten. Melle har alltid läst böcker som handlar om tro och vetande. Han känner till Ingemar Hedenius som skrev boken med samma namn. Han har även läst boken som heter
Tro och vetande 2.0 av den som är ordförande i Humanistiska föreningen. Det är Melle som är moralen i The Bikers, och han har fått en del griller från Bikergäng i Staterna. Melle går på universitetet och läser filosofi...
Så är man då färdiga att åka vidare. Man har tänkt sig att åka över Klämmingen på AK-bron och sedan svänga vänster i korsvägen. Åker man höger kommer man till Laxne.
Först kommer man till Heby, ett slottsliknande hus, sedan till Hallsta by där Dillnäs kyrkgård ligger. snart är man vid Vängsö flygfällt, ett intressant ställe varifrån man också segelflyger. Nu är man framme i Gnesta, men innan det åker man förbi en gård som heter Södertuna där det finns ett slott där det spökar. Där var Gnesta-Kalles, Karl Gnestadius pappa körkarl. Vi parkerar bakom huset där Café Thekannan ligger; från Storgatan går man in.
Svempa är ovanligt tyst vid bordet, och Melle frågar vad som står på.
- Vad tänker du på säger Melle?
- Jag kan inte släppa tanken på Väsby Gärde och den där soldränkta backen i skogskanten. Gärdet är det idealiska stället att bygga en liten kyrka på med en vedeldad ugn till Elsa Karlssons minne, där man kan grädda bröd av mjöl som är producerad på åkrarna intill. Där skulle finnas ett matställe där folk fick höra Harrys skrönor, och på helgerna skulle där musik spelas, även den skapad för Bikers; Mustach, Dubble Nature, for exampel.
- Du tänker inte realistiskt, Svempa, ett sådant projekt går inte att finansiera, förresten har du tänkt på hur få bilar här åker förbi varje dag.
- Javisst, så är det idag, men hur är det i morgon. Du vet väl vad Sigge brukar säga: inte idag, inte i morgon, men snart är folket tillbaka igen varifrån de kommit. Ångmaskinerna föste dem bort från jorden, men nu måste de lämna storstaden för att inte drabbas av hjärninfarkt...nu kommer de tillbaka på motordriven cykel som går på skogsavfall.
- Eventuellt med sidovagn, säger Melle, en vägkyrka av eget design... ett mentalt stöd i Nybyggarlandet Flodområde 63... inte sörpla Svempa, och inte dricka på fat, här har du en sockerbit till. Man tittar på oss, kom så sätter vi oss där ute och filosoferar vidare...
Men du, säger Torsten, som inte ser ut som en vanlig Bikerman, man kunde ha dagis på dagarna och en del djur, till exempel getter som ungarna får lära sig att mjölka; barn och ungar hör ihop. Och så skulle man ha en egen konstfrusen isbana på vilken man kan köra med eldrivna minibilar på sommaren, ja varför inte använda som fyrkantspår. Det är alltid lite kallare där i lågpunkten, med isbanan drar man nytta av det. Från diket med vatten från Tisjön har man alltid vatten i en damm på anläggningen.
Jisses min vän, var får du all energi ifrån?
Jag vet inte, säger Torsten och knycker på nacken, känner bara på mig att det finns hur mycket energi som helst att få från alternativa källor i morgon: jordvärme, bergvärme och vindsnurra på toppen av berget intill. Kanske kan man utvinna energi ur vatten en dag, i skolan tillverkade vi syre och väte ur vatten och en blandning av båda blev en djävla smäll. Det kallas knallgas och fås vid elektrolys, vill jag minnas. Så har vi ju skogen som förr i tiden, bara det att nu kan vi hantera veden på ett rationellt sätt.
Jag var och hälsade på hos Harry Carlson i Norrväsby och hans hustru en gång för länge sedan, han stod på vedbacken och klöv ved med en stor yxa som satt på ett stort hjul vilket roterade runt så att yxan kom farande med jämna mellanrum, det såg livsfarligt ut när han satte stora kutsar på anhållet men jag hörde aldrig talas om att någon gjorde sig illa. Det var tider det. Varmt blev det i ungnen inne i stugan hos Elsa Karlsson, ja hon hette Karlsson och han skrev sitt efternamn med C, som man kunde tänka sig, emedan han inte ville vara som andra han, och hade tidigt bestämt sig för att bli ett original; det blev han också, ett bildat original och en storsint människa.
- Här ligger jag sa Albert i Höghult när han hade ramlat i kvarndammen, var det sista Harry sa till oss när vi kom uppför trappan där han låg på översta våningen.
Harry låg på sitt yttersta när vi var och sade adjö för sista gången. Han låg i sängen då vi kom och han hade lagt läsglasögonen ifrån sig på skrivbordet där han givit sitt sista bidrag till bygden, en berättelse om AK-vägen som byggdes på östra sidan om sjön. Det var på trettiotalet då många karlar gick utan arbete. Det var också då man byggde bron alldeles efter hembygdsforskaren Sive Karlssons bostad och ett hemman som hette Solbacken som får mig att tänka på filmen jag såg i min ungdom som heter Synneve Solbacken. Länge var jag Aslak efter att ha sett filmen två gånger.
Före vägen hade bönderna på västra sidan sina fäbodar på den östra. Harry och två bröder var i arbete där en lång tid, och nu var hans tid utmätt för evigt. Men tro inte att hans humor lämnade honom för det; här ligger jag sa Albert...vem fan var Albert och var ligger Höghult...det får vi ta en annan gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar