www.DigitaliaGalleri.se
Ateljelivingroom@hotmail.com
Nickes fru, Bodil, hade inget emot att Melle och hans färdkamrat, Torsten, som egentligen heter Lena, lånar motorcyklen med sidovagnen till afrikafararna.
Efter modigt övervägande beger sig således Melle och Lena ut på en äventyrsresa som ingen annan av bikergänget ens kan tänka sig, och efter många dagars strapatser är de framme vid det land som man idag kallar Benin, men som före 1992 hette Dahomey, det land där djambetrummorna dundrade mellan byarna och där ursprunget av jazzen spirade fram. Egentligen kallade man den musiken för jass, men eftersom den hade en sexuell klang blev det tillslut jazz.
På sin väg mot Benin färdades man genom Burkina Faso, ett fattigt land dit pingströrelsen i Södertälje skickat missionärer till en skola för pojkar som är hemlösa. Från en seondhandbutik i Viksängen skickar man medel dit för att de unga männen skall få sin utbildning.
Melle och Lena (Torsten) finner lärare där som har kontakt med Pingstkyrkan i Södertälje och ger dem anvisningar om en missionsstation i Dahomey som håller på att byggas av en präst i Eskilstuna.
Efter en tid tillsammans med missionsrörelsen i Västafrika åker de ner till hamnen som heter Novo Porto, där tusentals negrer tvingats vandra ombord på stora segelfartyg och fjättrats invid varandra djupt under däck och fraktats till Karibien och södra Nordamerika som slavar. Det är därför denna del av den västafrikanska kusten kallas Slavkusten.
Från Porto Novo reser man på BriggenTageDanielssonsHjärta till Haiti där många svarta kvinnor togs upp i slavägarnas familjer och födde barn som kallades creoler. När dessa kom till New Orleans utvecklade de den musik som de lär sig från sina förfäder, jassen, och snart växte det fram en musikform som vi kallar creoljazz. Vi känner till en titel på en sådan: King Creol.
Luis Armstrong väste upp under inflytande av den gamla jazzen och han förde den vidare till västerlandet, och dit är nu en motorcykel med, och en utan sidovagn, på väg över Atlanten den blå. Från Trosa och upp i Flodområde 63 är nu BriggenTageDanielssonsHjärta på väg uppför Sillen och Mölnboån, förbi Kvarnen, genom Lillsjön och under Nysundsbron och upp längs MilkRiverValley till sin ankringsplats invid den Krokiga Björken vid AkterKastellet...
Efter två dagars vila på "Världshuset" åker man vidare mot allt arbete på Allemansängen där den vedeldade bakungnen skall förverkligas och en krog byggas intill Mellvigkyrkan där en ny världsbild växer fram som vilar på Ingvar Åstrands idé om himlakropparnas trädgårdsliknande framväxt utan några hisnande hastigheter.
På Harrys krog kommer man i alla tider att käbbla om knappsnurans princip vilken är värd att skriva en särskild roman om...
Förlåt, en Visans vän, men islandshästar måste det finnas i stallet på Allemansängen -
sedan får Ulf Lundell dikta hur faen han vill...
***
*
Kanske finns där vissa drag av mig själv hos alla mina romanfigurer, ja visst är det så. Men där finns också karaktärer från min barndoms lekplats, Gulagårn och Röda Gården där Hasse och Berra, två bröder i min ålder bodde, och filmskaparen Torgny Hallberg, den mångfasetterade grabben som jag gått flest klasser tillsammans med. Att det visade sig att Torsten var en tjej är kanske inte så konstigt då en av våra bästa vänner i småskolan var en flicka som hette Kerstin, en riktigt stadig donna som jag fick rida på då vi stred på hästar och brottade ner varandra. Det var på skolgården det. Den unga damen som äntrade sidovagnen och bytte densamma mot bönpallen bakom Sacke har en diametralt motsatt karaktär. Tillsammans liknar de bilden av de svarta och vita dropparna i den kinesiska vishetsläran; de vi kallar Yin och Yang.
Om Allemansängen har jag skrivit en dikt, en av mina bästa, och tillika kortaste; här kommer den...
Du har en äng,
led dit en häst.
Flickor älskar hästar,
pojkar tycker om flickor.
- Låt grabbarna slå gräset!
 |
| Man kan inte förstå allt! men... här ovan visas min symbol för alltet: Allah ?!? Vi fortsätter: |
Mammor och pappor
och små barn;
Vi har en äng...
Rumpnissarnas mormor har verkligen en äng, Allemansängen, och deras Morfar (MoffaFridolin)
har en liten röd stuga med vita knutar där minnenas mjölkström flyter förbi med mångahanda objekt från flydda dar.
Läs gärna om Moffa och hans Rumpnissar som ska segla till Söderhavet och rädda Pippis pappa,
Efraim Långstrump, men kommer uppströms på grund av ungarnas alltför omogna beteende, och
hamnar utanför ------------------------Nådhammar --------------------------
där Arlas Källa finns. De vänder då och far med full fart in i Korpberget så att bara AkterKastellet
sticker ut. Det är då man bildar företaget Moffa & Co som nu uppgraderats till:
Atelje Living Room
internationellt registrerat i England, men ...
Ateljé Jerry Linder på Bolagsverket i Sverige .
http://WahlingeMarket.blogspot.com handlar om Vårdinge i MoffaFridolins tappning.
Om du vill veta mer om mina närmaste beslut om AkterKastellet, som nu skall heta "Världshuset",
får du gå in på Inskolningen / FridolinPinYin , där finner du en deklaration om
hur vår stuga skall användas för övernattning ett par dygn, när vandrare och cykelburna ungdomar får
hyra in sig medan man utforskar MilkRiverValley, det vill säga området runt Långsjön i Mölnbo.
Beträffande The Bikers, ungdomarna som söker sina rötter i Flodområde 63, får vi betrakta Safarin fram till Allemansängen som det första verket i Moffa Fridolins Kort-Romaner som börjar med
The Bikers in MiddleMilkDominion, det manus som
Öknebo Häradsteater
kommer att framföra i sinom tid på internationella scener; kanske blir det en
musik-teater...MUSIKAL...i...det blå...
Och du, gillar du att forska i Sörmlands historia, samtidigt som du vill ha lite äventyr?
då rekommenderar vi en tvådagars utflykt till Moffa & Co´s lilla stuga med en sängplats för 2+1, med utdragssoffa för två. Två personer rekommenderas dock...
Stugan ligger vid MilkRiver i landet MilkriverValley i Flodområde 63, mitt för Vatt-Annas äng där Hanna-Vanna föddes utan fungerande ögon, men med ett absolut gehör.
AkterKastellet är Moffa Fridolins "Världshus" där hela jordens kunskaper finns lagrade i ett magiskt skrin där Gralen gömmer sig.
En del finns att frammana i din egen mobiltelefon, den Moffa kallar FICKTEATERN...
Se vidare på: http://FridolinPINYIN.blogspot.com ... för närmare information...
Välkommen åter / Jerry Linder / alias Moffa Fridolin! Hallå! vänta ett tag, vi är inte färdiga än...
musikalen, musikalerna skall komponeras inom Flosområde 63, men vi har ju också Flodområde 61, där Mälarens vatten strömmar ut genom slussen i Vår lilla stad, som den ryske författaren
Fjodor Dostojevskij skrev i boken Bröderna Karamasov.
Genom vår lilla stad rinner en strid flod ut i vårt innanhav och för att reglera Mälarens yta har man byggt en sluss, liksom man gjort i huvudstaden. Vår sluss är för liten för att ta emot riktigt stor båtar, fartyg som är kostnadseffektiva, och därför vill man möblera om i slussområdet mot vår vilja. Om detta vet VilleValleVillfarne en hel del, och när han öppnar näbben och beklagar sig över sina höga chefers vidsynthet, råkar han trampa på ömma tår och därför blir hans väg mot den totala förvissningen om alltings djävlighet en snårig stig som till slut får honom att slå sig ner i ett annat flodområde: Flodområde 63... Om detta skall vi komponera en kabaré: Kabaré Flodområde 61 som handlar om A Rider & The Bikers in MilkRiverValley, a Canyon in MiddleMilkDominion...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar