Bland Tomtar och Troll i MellanMjölkLandet...

Ateljé Jerry Linder
www.DigitaliaGalleri.se

Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Vi humanister tror inte på tomtar och troll. Men det finns andra som kan vittna om att de finns överallt där människor bor. Särskilt där det finns små troskyldiga barn. Nu är det så att människor är olika beroende på vilket märke av hjärna man fått. Somliga har en hjärna med en väl utvecklad hjärnstam, de är kaotiskt lagda, men med full fart. Så har vi den sorten som kallas barkhjärna, de är duktiga på att hålla ordning och kan räkna och skriva.

Så har vi dem som ligger någonstans mitt emellan, de är väl balanserade och deras värsta dilemma är att de måste stå ut med de andra. Allt detta har jag inte hittat på själv, det har jag hört en dag i YtterJärna Kulturcentrum då Matti Bergström, hjärnforskare från Finland, föreläste i det stora fina kulturhuset med den fantastiska målningen i taket.

Själv anser jag att jag ligger bland dem som befinner sig i mitten, men det håller nog inte min omgivning med om, och förresten, kanske jag gärna vill tillhöra dem som har flow hela tiden, det går lättare att skriva då.

Nu har jag legat i sängen rätt länge och tänkt, det går lättare i sängen med täcket över huvudet, och det som kommit mig till del var elektromagnetiska vågrörelser från stjärnor långt bort...är...att
Karl den Stores pappa, Pippin den Lille vars pappa hette Karl Martell och som är hyllad för att han jagade bort muslimerna från den franska jorden, är släkt med MoffaFridolin som har ett barnbarn som heter KaptenPersson som i sin tur har en liten grabb som heter Lejonungen och som bor bakom huset Moffa byggde medan ungarna kom den ena efter den andra. Jag menar då Lilla i och MammaMa.

Det betyder att i ena änden har vi Kalle (Karl Martell på 700-talet) och Lejonkungen 2012, ett spann på 1312 år. Hur många tomtar och troll har det inte avlats under den tiden. Med tanke på att ett liv av den kalibern lever och verkar här bland oss mycket längre än vi, så lär det vara ganska många vid det här laget. Och om man besinnar att deras kunskaper går vidare från generation till generation så tror jag att det inte är en överdrift att påstå att humanismen har svårt att hävda sig i det sällskapet.

Vi har tidigare träffat på dem en mörk natt på folkets Hus i Mölnbo, men det klart att de har rådslag lite här och där när det passar dem bäst. Ofta träffas man uppe på höga berg där man förr eldade för att varna för fienden som kom utifrån öppna havet och styrde in i vikarna i Flodområde 63, t.ex. in i Långsjön där man sedan byggde en kvarn på 1200-talet, men även från Klemmingen in på flatan där vi idag har Väsby Gärde.

Därför finner vi nu lämningar på berget som ligger alldeles sydost om Kläckeskulla som en gång i tiden ägdes av en godsägare på Långbro i Mölnbo. Vid Östersättra öster om Lillsjön har vi en annan plats dit man begav sig vid högtidliga tillfällen för att få överblick i tillvaron. Nog har vi lite till mans upplevt att man får en särskild känsla, blir upprymd, då man kommer upp ovan trädtopparna.
Kanske är dessa så kallade fornborgar motsvarigheten till de kyrkor som byggdes när kristendomen kom till oss och man började hylla ett väsen i himlen som vi kallar Gud, eller som judarna kallar Jahve och Muhammedanerna, Allah.

Vår gud har vi ärvt från judendomen som har sina rötter från Mesopetamien varifrån Abram  utvandrade med sitt folk för att söka Kanans land. Men Abram, som blev Abraham när han visade att Jahve kunde lita på honom, fick en egen gud, som efter många generationer fick en sidolinje då gossebarnet Jesus föddes i ett enkelt stall. Judarna hade förväntat sig att Messias skulle komma ridande på en stridshäst, i ställe föddes ett helt vanligt gossebarn som visserligen var väntad av de vise männen, men inte av det judiska folket. Huruvida Jesus är Messias tvistar ännu de lärde, men ett är tämligen säkert, till en liten ö i Mälaren, som då stod i segelbar kontakt med De Sjungande Sju Haven, kom en man som vi kallar Ansgar, för det har en biskop som heter Adam av Bremen skrivit.

Vad är enklare att tänka sig att man innan man kunde bygga dessa kristna kyrkor, gick upp på vårdkasebergen och förrättade sin andakt. Att dessa toppar också kunde vara försvarsverk och avrättningsplatser är väl möjligt, så har även våra kyrkor fungerat i århundraden. De ringmurar som ofta finns runt toppen kan lika gärna vara en markering var den heliga marken finns. På samma sätt har man inringat våra kyrkor än i denna dag.

Vi tänker oss att det finns en ås mellan Fribo intill den gamla kvarnen i Mölnbo som sträcker sig från berget där husen står, och når dansbanan vid Folkets Hus. Då skulle Lillsjön och Långsjön växa ihop fullständigt när vattnet höjs så där fyra meter, samtidigt som vattnet skulle börja strömma ut vid järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad genom den sänka som finns vid änden på sjön. En torpstuga som ligger där har ett passande namn, Graven, och sedan forsar vattnet från de små sjöarna, som har sitt utlopp i Långsjön, ut i bukten vid Tullgarn.

På väg in från Östersjön möter fienden invånarna i Flodområde 63 vid Hölö Grottor, Grottberget, som är registrerat som grotta i en internationell kalender. På toppen av berget har vi en fornborg, och vidare på västra sidan en annan som ligger på Johannesberg. Vid nysund har vi Nysundsbergert.
Ja det finns flera fornborgar i Vårdinge, och de ligger ofta till så att vattennytan på den tiden, eller ska vi säga som det faktiskt är, landet var så nedpressat av inlandsisen att det var möjligt att stranden kom nära borgarna. Kanske kan man tänka sig att det var som man brukar säga: kyrkan mitt i byn, och att landet omkring var revir för olika grupper av människor som hävdade sina jaktmarker och fiskevatten.

En annan sak: Vid Edesta finns en punkt där 25-meterkurvan från Sillen aldrig når fram till samma kurva från Långsjön. Vid en tid i traktens historia kan det väl tänkas att den platsen lagom gick att forsera. En sådan plats kallas ED. På Nådhammars mark finns många fornlämningar och man kan tänka sig att detta vadställe måste man passera för att komma dit. Och tänk så många tomtar och troll där måste ha fajtats om att behärska denna plats. Ibland har tomtarna haft makten över edet, ibland trollen. Någon sämja har där aldrig varit.

Det finns en liknande plats, och det är där Moffa brukade gå över skogen för att fiska när han var pojk, fast på andra sidan sjön. Platsen heter Kvedesta, alltså kvEdesta, där fanns också ett ed, och där finns ett dokument som säger att en sandås rämnade vid Bränningeån så att vattnet sänktes 4 meter. Märkligt, eller vad säger du lilla parvel... som vi kallar Lejonunge av vissa skäl...

Det finns mycket att säga om tomtarna som verkar och bor intill Kläckeskulla, och många äro de troll som vuxit upp i foten av Långberget där professor Fagerholms teknologer byggde ett torn på högsta punkten för att mäta vinkeln mellan Gnesta Gamla Vattentorn och en signal vid ett berg borta vid Yngern. Förra stadsingenjören i Södertälje, Nils Hedlund var en av dem när han gick på geodesilinjen för professorn. Det var också han som beordnade Moffa att bestiga samma berg och försöka mäta om den vinkeln och några till. Det var på våren 1972, och visst såg de både tomtar och troll där uppe på Långberget. Och alla tomtarna var väl inte så rara som man kunde tro, ty de gömde professorns torn så att det inte fanns att finna. Därför måste man ta en annan mycket nyare punkt på den sidan av berget som vätte mot Väsby Gärde.

Nu känner jag att det är några som drar i mina ben, både höger och vänster. Jag tycker mig känna att det är ... nej nu upphörde ryckandet, konstigt, jag tror jag fått besök av hjärnspöken också...