Bikermöte hos Nicke och Bodil i Edeby...

Ateljé Jerry Linder

www.MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
www.DigitaliaGalleri.se

Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539  

En motorcykel med sidovagn står inrullad i skjulet bakom huset som ligger vid sjön. Vägen dit går längs en lång raksträcka mot Edeby Gård som ligger en kort bit från Fruängsberget som är en makalös höjd från forna tider med utsikt runt hela horisonten. Det är dit upp man är på väg...

The Bikers har lämnat sina bågar för ett tillfälligt äventyr med Sigge som guide. Han har gått dit upp från två håll, dels från öster längs vägen som går nästan ända upp, dels från järnvägen som tangerar vägen till Kattnäs gård. Han ställde då motorcykeln vid vägen upp till ett ställe som hette Dillnäs.

Märkliga namn ty båda namnen finns invid sjön Klämmingen. Han åkte in vägen som går till Lämbonäs som är en sommarkolloni ägd av Stockholm stad.

På väg upp mot toppen av Fruängsberget såg han då att vildmarken en gång varit uppodlad och att grunda diken ledde bort vattnet till ett avlägset utfallsdike. Den här gången var det det gamla gänget som förenats igen på en för dem ny miljö.

Här, säger Sigge, och pekar på en rördubb som någon borrat hål för och bankat ner i berget, här var min morfar på 70-talet och mätte längder och vinklar ner till vägen som går mot Grävsta, det var då tåget tagit flera personer och man blev klar över att en bro måste byggas på vägen som går till Norrvrå och vidare mot Lämbonäs. Man kan åka med hojen till höger vid övergången vid Norrvrå gamla station och komma till Långsjön i Vårdinge, ja praktiskt taget ända till AkterKastellet mitt för Vatt-Annas Äng, men sista biten är en gammal körväg för häst och vagn och den absolut sista vägen är avgrävd, men då är det inte långt att gå.

Tjena, säger Melle och riktar blicken upp i Himlen, här vill jag bygga ett kapell.

Nu är det "Torsten" som tar vid: - Jag undrar var du inte vill bygga ett kapell, ditt begär av andligt byggande vet inga gränser. Och så skrattar både hon och Melle, som egentligen heter Mellvig.

Men det är sant både och. Melle blir nog präst till slut, frikyrkopräst i egen församling; Bikerpräst kanske, en ny sorts schaman med sidovagn...

Du Nicke, säger han, kan inte jag få köpa din båge med sidovagn? "Torsten och jag har nämligen suttit uppe flera nätter och läst kartor, vi skall puttra iväg till Slavkusten, till jazzens förlovade land, Dahomey som idag heter Benin sedan 1992 då man bytte namn. Därifrån skall vi åka till ett land längre in i Afrika som heter Burkina Faso där Pingstkyrkan i Södertälje har varit med och byggt en missionsstation för husvilla pojkar. Vi har fått uppgifter från secondhandbutiken i Viksängen, en fantastisk plats där flera polare från Bikercafét Rosenhill brukar träffas på tisdagar.

Jag måste fråga frugan, säger Nicke, hon är delägare i bohaget nu. Bodil har ett gott öga till sidovagnen, men jag vet att hon har ett gott hjärta också, och det gäller ju er två, annars skulle det nog inte gå alls.
För min del, kan ni gärna låna hojen, men går den förlorad vill jag ha en slant för den. Vi kan väl tänka på saken...

Sigge, du som har en morfar som var kartläggare i komunen, kan du säga oss, Kirsi och mig var vi har närmaste triangelpuntsberg sett från vår inmutning på andra sidan Långsjö?

Det finns en gammal punkt av första ordningen, det vill säga avståndet mellan dessa punkter är omkring tre mil, som heter Galghornsberget och ligger bortom Vårdinge By. På den punkten stod ett gammalt vinkelmätningstorn som var 15 meter högt, då Arne och hans mannar förberedde längdmätning med "laseråttan". Men tornet var så dåligt 1970 att de måste lappa det, och då blev det stabilt för att mäta mot. Nästa punkt av första ordningen  heter Hummelmoraberget och ligger ett stycke från vägkorset in på sjundavägen mellan Järna och Nykvarn. Om vi vill se ännu längre norrut kommer vi till ett berg som heter Bårsjöberget inte långt från Tuna sportstugeområde vid Malmsjön i Enhörna.

Det måste ha varit ett intressant jobb att åka över hela kommunen och besöka alla triangelpunkter, säger "Torsten", men är det sant att de klättrade upp i alla träd som stod i vägen för sikterna, hade de inga stegar?

I början hade de faktiskt inga stegar, men snart fann de en stegtyp som det gick att sätta ihop, varje del var på tre meter, så att de kunde klättra på stege nio meter. Men sedan kunde det vara tre meter till att klättra på grenar. Ibland var det bara en gren i vägen, och den sågade man ner med bågsågen som hängde i bältet när man klättrade. Stegen hette - kottplockarstege - .

Du kan tro att man har hört en del om morfars bravader när han var ung. 1970 var han vid pass 27, en man i sina bästa år. För det mesta var man tre man i laget, men då mätningarna gick av stapeln var de fem. Det behövdes så många hantlangare när man skulle resa master och ta ner. Det hände att man tog ner en 12-metersmast på två man, men det var spännande. Högst uppe i toppen satt ett prisma som inte var av det billigaste slaget. En gång när kontoret var och tittade på blev morfar lite distraherad och glömde ta bort locket för prismorna, då klättrade han upp i den skrangliga masten och tog bort det och gjorde sikten fri; en sådan grej går inte att försvara; det är som att åka i 100 knutar på Sjundavägen, men nog gick det bra den gången.

Jag tycker jag saknar en, säger Nicke, det känns lite tomt när inte Svempa är med. Men så är det då man har familj att tänka på, han har fått vara fri ändå rätt många år. Jag tror att de har skaffat bil nu, en Golf, - Das Auto -. De skulle hämta en av pojkarna som varit på lägerskola på Stensund nära Trosa.

Det finns en folkhögskola som jag skulle ha gått på om jag inte varit så mekaniskt intresserad, där utbildar man fritidsledare...nej, nu går vi hem och får oss en bit. Bodil väntar med maten, om jag inte misstagit mig så blir det gös till middag. Grannen brukar förse oss med fisk som han tar upp i Långsjön. Gädda, gös och abborre är de vanliga sorterna, men det finns även en fisk som heter sutare, den är god som fan om man röker den, men den är inte så vanlig.

Förlåt, säger Kirsti, finns det ingen närmare triangelpunkt?

Jo, visst fan, jag glömde helt bort mig. Det finns en på TV-tornet som gubbarna markerade där inför anläggningen av stomnär över Mölnbo 1975-76. Den gamla punkten som Vägverket markerat i centrum av tornet hade frusit loss då Arne och kompani kom dit. Tur att man markerade den nya så att den inte kom i vägen för tornet som man senare satte dit. Från den har man sikt till Rösjöberget och Gnesta Vattentorn.

Såja, är du nöjd nu, kom så går vi...