Nybyggaren ... en bikerman ... so what ...

AteljéLivingRoom
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Jonas i Marsliden, Fjällfolk och Nybyggare vid Bäversjön var boktitlar jag började läsa där ute i vårt båtsmanstorp när jag var en yngling som snart skulle bli en nybyggare. Jag rev en gammal fallfärdig förrådsbod och pusslade ihop bitarna så det blev en liten stuga som står där än i dag.

Sedan blev det ett stort hus där vatten och avlopp måste dras fram genom berget. då måste jag lära mig hantera dynamit och stubintråd, senare eltändare som handlades hem för att spränga stubbar och sten på tomten.

Nästa fas blev att göra ett stomnät över Södertälje kommun och nu har jag väntat på att man ska skapa en plan för det område som jag är förtjust i, det vill säga MilkRiverValley, en sprickdal där Långsjön ligger och där Arla har sin Källa; Nådhammar. Där invid min stuga ligger också en skogsbeväxt flotte som jag kallar MilkRiverUniversity, en läroanstalt som ligger ute på nätet, och som alla med mobiltelefon har tillgång till. Det är bara att ta fram sin Fickteater och knappa:

www.MilkRiverUniversity.se , där finns även adressen till The Bikers in MiddleMilkdominion.

Sacke och Kirsti vandrar uppför backen och kommer snart till vägen som går förbi Stora Småsjön som ligger nedanför det 80 meter höga TV-tornet på högsta höjden. De har en liten ryggsäck med sig och sätter sig där intill tornet och häller upp varm choklad i två muggar och Kirsti tar fram mackorn med ägg på, alltid ägg när man äter i naturen, något som är med från barndomen.

- Jag kommer att tänka på en sak, säger Sacke, skulle du kunna tänka dig att starta AGreenMissionaryStation där nere där det gamla torpet stod en gång i tiden. En plats dit unga människor fick komma och lära sig leva på ett normalt sätt. Alltså utan droger och sånt, och pröva på det man förr gjorde av livsnödvändighet.

- Du är allt en lustig prick, säger Kirsti, hur har du tänkt dig att man skall komma dit.

- Ja, du har rätt, det är inte så lätt. Men jag har sett på en karta att det gått en väg norrut, mot sågartorpet, och det är inte så långt fram till vändplanen på den vägen vi gick på och som går längs Stora Småsjön, men det klart, sita biten av vägen som fanns en gång är igenvuxen.

- Drömmar om silver, drömmar om guld, drömmar om humhum för kärlekens skull.

- Vill du ha mera choklad, jag har en macka kvar?

- Nej tack, säger Sacke, du får inte göda mig nu bara för att du tycker om mig.

Så reser de sig och kränger ryggsäcken på Sacke och så knallar de tillbaka samma väg som de kommit, ner till sjön, men nu går de på andra sidan tills de kommer till kraftledningen och kommer till slut till den stig som en gång var användbar mellan sågartorpet och Oxsundsvik, som stället hette den gången då lantmätaren ritade kartan över Wåhlinge socken, 1697. Lite fel kommer de allt, men letar sig snart ner till stranden där roddbåten ligger och väntar. Med kraftiga årtag ror Sacke sin fästemö tillbaka till den röda lilla stugan med vita knutar, och snart vilar tystnaden över Lagunen, som Moffa brukar säga. Det är ingen lagun naturligtvis, men det ser ut så från fönstret där Moffa en gång såg Anna i Oxviken komma med stora klumpiga åror, när hon var på väg till Ulrik i Dalen som väntade henne varje eftermiddag för att han skulle lära henne läsa och skriva.

Intill bryggan ligger flotten med träden på, och det finns de som säger att densamma lossas av en gammal man som kallas Häradsridaren, för att den skall uppgraderas och segla hela natten till främmande hav och stränder där jazzen har sitt ursprung...

Visste du att det fanns sju säterier i Vårdinge, men att ett sådant hade mark på båda sidor om sjön.
Gränsen mellan Nådhammar och Hjotsberga går ut i sjön alldeles söder om Moffas övernattningsstuga, den som kallas AkterKastellet. Det är Hjortsberga vi talar om här och i början av 1900-talet hände något annorlunda med denna stora fastighet, den blev styckad i många små delar genom avsöndringar. En avsöndring är en förrättning som är något enklare än en avstyckning. I stället för rör i mark blev gränserna markerade med träpålar, och själva proseduren gick tämligen fort. Snart hade man en stor fastighet närmast godset, det som är Hjortsberga idag, och så skapades en skogsfastihet på östra sidan om sjön. På båda sidor ligger nu gamla hemman som avsöndrats från stamfastigheten.

Förr fick bara adeln tillskansa sig dessa stora fastigheter, men så kom en ny lag som tillät att man bildade egnahemsbolag. Avsikten med dem var att stycka stora gods i mindre bitar. Dessa försåldes till unga människor som ville starta eget, och därför skapades jämsides ett statligt finansinstitut där nybyggarna kunde låna pengar för att kunna köpa sitt småbruk. Än i dag bor ättlingar på dessa fastigheter i Vårdinge, och somliga är styckade i ännu mindre bitar; så är det med fastigheterna på Ulriksdal som är en del av Långsjödal. AkterKastellet  i Moffas story är en av dem.

Den första som kom dit och byggde sig en liten stuga var en person från Mölnbo. Det var i början av 1950 och han kom naturligtvis med båt, och han kom för att han ville fiska. Han hette Borg.

Idag är det många stugor där och alla tomter är avstyckade sedan 1986.

Från Ulriksdal kan man gå eller cykla på en gammal led som passerar en sjö som heter Svartputten.
I Moffas story händer där ruggiga saker en gång på 1800-talet och Moffa & Co har varit där och forskat med metoder som bara Moffa förstår sig på. Det var här Hanna-Vanna blev lagd som ett offer till asagudarna. Vi skall här inte gå längre på denna stig, men det är allom bekant att stigen slutar vid vid vägen till Urvik, en gård som ligger på vägen mot Hölö grottor...