Kärlekens Yin och Yang... barnaskaran växer...

Ateljé Jerry Linder

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539  


Kirsti hette den unga damen som Nicke dejtade i S:ta Claras Kyrka på den tiden han hade sidovagn på sin hoj. Hon åkte med The Bikers Vägen Västerut och hamnade vid Vårdinge kyrka innan hon förstod att hennes plats alls inte var att krypa ner i en korg som for fram i över 110 knutar. Nej hennes grej var att sitta bakom en stabil kille på bönpallen med armarna runt hans smäckra kropp. Med andra ord: Det var Sacke hon passade ihop med som ler och långhalm, som hon brukar säga, men Nicke högaktade hon på annat vis, de hade annat gemensamt, till exempel Nils Ferlin...

Nu ville Kirsti ut och vandra. Hade sett en annons i Nätis, en tidskrift som en journalist som heter Urban Häradsteater driver samtidigt som han är ledare för en teater i Flodområde 63.

I annonsen står det att backpackers kan få hyra hans lilla stuga två nätter på sin vandringsfärd  till MilkRiverValley, alltså från hela världen, för att hylla grundarna av Mjölkcentralen, som blev Arla, som blev ArlaFoods och började sin gärning på västra sidan om Långsjön i vårdinge socken i Södermanland på det gods som Moffa kallar Arlas Källa; Nådhammar.

Och nu hade Kirsti mailat till Urban och bokat stuga och roddbåt   för en spännande dag i Vatt-Annas kölvatten. Vatt-Anna som de besökte på Amerikaberget i Södertälje bodde nämligen i ett torp som för länge sedan rasat ihop. Sista stockarna hade någon med häst och släde kört hem och sågat upp och huggit ved av. Kvar finns bara en hög med tegel och en källargrund en bit ifrån stuggrunden, samt några fruktträd och krusbärsbuskar.Den gamla torpruinen är registrerad och finns på ett ekonomiskt kartblad på Torekällberget.

Naturligtvis skulle man ro över sjön och vandra förbi Vatt-Annas grund som en gång var en trygg boning för henne och hennes fostermor, som alls inte visste något om att Anna inte var hennes biologiska dotter utan en bortbyting som blivit lagd i hennes famn då hon låg svimfärdig och yrslig efter en förlossning som frambringat ett annat flickebarn som vi kallar Hanna-Vanna i Svartputten, och som bär namn efter  musikalen med samma namn. Men det skall vi orda mera om vid ett annat tillfälle.

Kirsti och Sacke älskar verkligen varandra, och om inte denna glöd fanns skulle The Bikers tuffaste hojryttare aldrig i livet vandra över stock och sten för att hylla en gammal riddare av Nordstjärneordern; Hildemar Lidholm alltså. Men här går han nu hand i hand med en brutta som kan recitera Nils Ferlin och som alls inte är den som han såg i sidovagnen till Nickes motorcykel.

De vandrar över hagen där kossorna betat bort sly i hundratal år, unga kvigor som ännu inte hade kalvat har här haft en fristad, och ibland har man kanske släppt en stolt avelstjur bland kvigorna för att han skulle dem varsamt betäcka.

Det var här Anna sent en kväll såg en vit kviga bli uppvaktad av en stor tiotaggare, en älgtjur som sedan försvann upp mot Lilla Småsjön där Annas mamma krampaktigt höll i sitt nyfödda barn när hon tog språnget över bäcken från sjön och halkade på den svaga isen och föll pladask i det strömmande vattnet. Det var då Annas biologiska mor, Maja, skildes från sitt barn som gled in under en gran som stod vid åkanten.

Så mycket kan vi säga att sonen vid Sågartorpet kom lägligt att rädda modern från drunkningsdöden, men att han inte fann flickan, den tös som vi senare skall finna roende över sjön till den plats där den lilla stugan står där backpackers har möjligheter att sova några nätter, eller ro runt sjön som Urban kallar MilkRiver i MilkRiverValley i Flodområde 63 i MiddleMilkDominion.
















 Visste du att sjön är sänkt minst en gång; det finns protokoll på det:

1891 samlades markägare och deras representanter runt sjön hemma hos Hildemar Lidholm på Nådhammar, de skulle bestämma i demokratisk ordning om sjön skulle sänkas drygt en meter.
Anledningen till sänkningen var att man behövde mera mark att bruka för att få mat till en svältande befolkning.

1827 inträdde en lag som sprängde byarna. Om en bonde i byn önskade att byn skulle delas måste alla andra bönder i byn gå med på det. Då kom lantmätaren och mätte upp alla tegar och fördelade dem på byns bönder så att var och en fick större skiften en bra bit ifrån varandra. Ofta måste man montera ner sina hus och flytta ut dem på den jord man fått.

Det betydde att bönderna nu kunde använda sina kunskaper om jordens egenskaper efter eget huvud, och därmed kom nya metoder i bruk, och nya redskap. I stället för att påta lite i ytan kunde man plöja med ett order, en plog som var av järn, i stället för ett som var av trä och eventuellt skodd med järn.
Att vända tiltan var i det närmaste brottsligt i börja av perioden. Många gamla bönder ansåg att jorden skulle bli förstörd av denna  bryska hantering.

Man kunde också använda nytt utsäde som gav rikare skörd.

Med andra ord ökade skördarna så att folket kunde mätta sina barn vilket resulterade i att barnadödligheten gick ner.

Men samtidigt ökade landets befolkning och till slut blev den så stor att man inte kunde mätta alla munnar, och det var då man kom på att man kunde dika ut våtmarker och sänka vattenståndet i sjöarna.

80 % av alla sjöar i Stockholms län blev utdikade, och så blev det sjösystem som Länsstyrelsen kallar Flodområde 63 utdikat. Det var Klemmingen, Frösjön och Långsjön, samt sjön Sillen där vattnet rinner ut i Trosaån och ut i Östersjön. Långsjön sänktes dryga metern och på många platser runt sjön kan man se den gamla strandvallen.

Protokollet med alla namnteckningarna finns att hitta i Jordbrukdarkivet på Länsstyrelsen. Det är bönder från tre socknar. Gränserna för dessa socknar går ihop mitt i sjön på en liten ö; det är Hölö, Vårdinge och Vagnhärad.

Lidholm, som var sökande, tecknade för flera stora ägendomar: Nådhammar, Hjortsberga och Fagernäs, samt kvarnen i Mölnbo, som var den första enheten som karterades redan på 1200-talet.

På häradskartan över Vårdinge socken anno 1697 står det Oxsundsvik på den äga där Vatt-Anna växte upp, därför kallar vi henne också Anna i Oxviken så länge som hon blir kvar där. Redan som ung flicka beger hon sig till Mölnbo station och åker hela sträckan till Järna, då är pengarna slut.
Hon måste då gå en bit, innan hon får skjuts av sommardrängen på Glibotorp, vilken hon blir väl bekant med, till och med mycket bekant, innan hon går till Gubben i Hålet som bor invid hålvägen. Han ror henne över Lanaren till Marielund där järnvägstunneln genom berget finns. Resten till Södertälje går hon utefter järnvägen och når sin mosters stuga på andra sidan om staden sent en augustikväll när månen lyser över trädtopparna; då är hon helt slut...och gravid är hon också...