Ateljé Jerry Linder
www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Det var en gång...
En liten parvel gick med händerna på ryggen på gubbars vis, han hade klättrat över staketet till lekhagen framför stugan. Sedan hade han krupit mellan trådarna till SJ:s staket och vältrat nerför slänten och hamnat på järnvägsspåret där tågen från Gnesta kommer än idag.
När hans mamma fann att hagen var tom började hon söka och till sist letade hon vid järnvägen där banvaktare Hågman cyklade på sin dressin.
Väl framme hos Linnea, som Arnes mamma hette, bytte de några ord och med ens gjorde gubben en grimas och utan att säga något tittade han på sitt fickur och fann att ett snälltåg var på gång och skulle snart vara synligt i kurvan vid Gliasjön.
Hågman kastade om dressinen och trampade för allt vad han var värd och kastade av densamma från spåren och fångade upp pojken strax innan tåget kom med dödligt lok. Arne var ämnad att leva vidare i stugan intill Västra stambanan där första spåret blev lagt något år före 1861 då tågen kunde gå ända till Sparreholm. 1862 var banan klar från Hallsberg till Sparreholm och mellan Hallsberg och Örebro där pojken var född. Från Västerhavet kunde man nu åka tåg till Östersjön, till Sveriges huvudstad som heter Stockholm och ligger ca 45 km från Nytorpstugan.
Hågman var utsedd att bevaka järnvägspåren så att solens strålar icke utvidgade järnet så att rälsen måste kröka sig. Han skulle också bevaka vallarna funt järnvägen så att gnistor från tåget inte förorsakade eldsvåda.
När pojken kunde traska i skog och mark brukade han smita iväg upp till bondgården där det fanns sinnrika maskiner och mångahanda djur.
Det här var på somrarna tills han var femton år, på vintrarna bodde man i staden, på Gulagårn, och sedan några år vid BP-macken nedanför Folkparken. Då gick han Erik Dahlbergsväg fram och tillbaka mellan hemmet och stadens läroverk. Det var på den vägen han kysste sin brud första gången
under Stora Granen...och snart hade han avlagt mogenhetsexmen gunås.
Stavhopparen som knäckte ryggen, kan man säga ty en dag skulle kompaniet ställa upp på kaserngården med regnkappa, och gissa vem som glömt sin.
- Med språng, skrek kompanichefen, och med fyra trappsteg i ett språng lyckades rekryten skapa en lucka mellan två kotor, och så var det det där med ett annat språng som båda formade hans fortsatta levnad.
Kanske var det då han började tänka stort, ja ibland för stort, lätt att vara efterklok. Det blev i alla fall många böcker lästa en tid, och kanske var det då han blev humanist. Alla fysiska övningar kunde han glömma en lång tid och vad var bättre att förnöja själen med än litteratur som han valde själv. Hans fysiska fostran var slut och nu gällde det att fylla detta tidrum med något annat.
Hans intresse för moral och religiöst tänkande hade funnits där sedan han gick i söndagsskolan fastän han inte brukade gå i kyrkan eller sällat sig till något religiöst samfund. Ja han hade heller inte låtit konfirmera sig trots att han ofta funderade på religionernas plats i olika världsdelar. Vad fick folk att gå till kyrkan och vad hände med dem då de sa att de trodde på Gud, finns Gud?
Själv började han tro på en blandning av tro och vetande. Hans intresse för kvantfysik hade bara vuxit med åren, och då han träffade Ingvar Åstrand en kväll invid hästarna som gick i hagen och betade, då fanns där i hans medvetande idé om hur energier i världsaltet rör sig och på något mystiskt sätt rör sig så att allt skall bli harmoniskt. Det är där tanken på ett gemensamt begrepp för alla dessa krafter i hjärnan gestaltar sig till det vi kallar Gud...
Gud är då ett, och människors handlingar ett annat, där emellan finns det elektromagnetiska kraftfältet; FridolinosHumanisimusHumanismiora...
The Bikers...
Sigges mobil ringer och han går och letar efter den, där är den!
Det är Nicke som ringer, det ser han på displayen, det var länge sedan.
- Hej Nicke, hur är läget?
- Bra, vi bor ihop nu, om du vill vetát, jag flyttade in till min lilla fröken i förra veckan, jag bor i Hölö nu, vid Edeby marmorbrott, om du vet var det ligger. Hon har köpt en gammal villa där.
- Har hon!
- Ja du vet hon har fått ett amerikaarv och vill placera pengarna säkert, hur det är så är jorden det bästa värdet, näst efter guldet, hajjaru?
- Och nu bor du inneboende hos henne, hur känns det?
- Du, grabben, vi är ännu förälskade, så varför skulle inte det kännas bra, det här är en underbar plats,
kom och hälsa på vet jag, bussen vänder strax bredvid; ta frun och ungarna med dig...
Ännu vet vi inte var Sigges familj har landat. Det är någonstans i Storstockholm, men var? I Älvsjö kanske där hans farfar bodde, eller i Tumba där Arne arbetade en sommar, eller i Rönninge. När man gjorde grundkartan över gamla Rönninge var Arne 16 år och fick börja avväga polygonpunkter, det vill säga mätpunkter från vilka man mätte in hus och vägar, samt höjdkurvor. Då fick han ta ett stort ansvar. Två vuxna karlar hade han med som stångbärare och man mätte med ett instrument och kunde bestämma höjden på några millimeter när. När Arne gick från den ena tomten till den andra när man mätte in hus brukade han kolla in hur de var konstruerade. Detta för att han var tvärsäker på att han en gång skulle göra som leksakshandlaren i Södertälje när han byggde Villa Sorento i Vårsta.
Annars är Hästhagen i Östertälje en bra plats att bo på, men helst vill han bo på landet en liten bit utanför stan, bara det finns bussförbindelser; i Brunnsäng kanske, eller Viksberg, Södertäljes Djursholm med utsikt över Mälaren, bara det att tomterna är så dyra. De gamla husen, pionjärhusen, är så små och därför blir det till att bygga nytt. Idag har man anlagt vatten och avlopp för 100 000 kronor och det är fritt fram att bygga över de 60 kvadratmeter som det var förut.
Nej, det blev ingen bosättning för Sigge och Elin på östra sidan av kanalen, och inte på andra sidan heller, nej vi får söka på Vägen Västerut, till Järna, närmare bestämt på Eneområdet där Sigges morfar en höst 1967 gick över hela gärdet och rätade upp stakkäppar som lantmätaren hade satt i varje rör som visade var kvarteren var. Samtidigt kryssade bonden på Linga, som arrenderade marken, mellan dessa rör i gjutning, därför att kommunens tjänsteman inte sett till att säga upp avtalet i tid.
Nu bor de i en villa nära Ådalen och skolan och man kan säga att de bor centralt och bra, ja närmast perfekt om man tänker på att Trulls, deras lilla trasselsudd, eller som Bikers säger, lite skit på snöret,
skall rastas flera gånger om dagen. För att inte tala om katten som kan vara ute hela dagarna nere i ravinen där vattnet rinner i meandrar förbi Saltå kvarn där det finns lämningar kvar.
Sigge fortsätter samtalet med Nicke:
- Det var ett bra tag sedan vi träffades vi bikers, kunde inte du ordna en liten fest där hemma hos din lilla fröken, vi kunde se en föreställning vid Ytterjärna kulturcentrum och sedan åka hem till er.
Kan man tälta på tomten?
- Det kan man visst, säger Nicke, det gäller bara att hitta en föreställning som passar alla. Det är inte helt säkert att Sacke är så värst intresserad, men hans böna är nog inte svår att erbjuda lite kunskaper om den store Rudolf Steiner, en centralfigur för antroposoferna, ja rent av antroposofins grundare...
- Vi säger väl så, hej då, hälsa alla!
- Hej, tack för att du ringde...
Det finns ett förhållande mellan allt, alltet, kanske kan man säga Allah och oss människor, och det gäller både det ena och det andra. Alla himlakroppar befinner sig i ett kraftfällt som beskriver som strålar, ett elektromagnetsikt gitter som tvingar massorna att rotera. Vintergatan har sin snurr och solen sin, medan jordklotet rullar ett varv runt solen på ett år . All rörelse kommer från dessa glödande kroppar ända tills de är förbrukade, då skapas nya stjärnor och vintergator av de gamla, på samma sätt som pumpan växer av näring från söndersmulat berg och kompost. Matjorden ger växten vatten i lämplig dos, och fördelar mängden så att liv inte dödas av störtskurarna ur åskmolnen.
När Sigge och Nicke ringer varandra finns det elektromagnetism med i spelet, och när Bikers åker på sina Bikerträffar spinner motorerna jämt och fint på grund av en spole som alstrar elektromagnetism i varje maskin.
Arne, Sigges morfar, har en manick inopererad under vänster nyckelben. Den förstärker den sinusknuta som finns i hjärtat och ger alla rörliga delar impulser mellan 60 slag i minuten och 110. De elektromagnetiska vågorna finns överallt, eller rättare, det är impulserna som rör snett framåt medan vattenmolekylerna roterar. Men nog ser det ut som om vågorna rör sig, och så är det med elektromagnetismen, vi ser den bara som färger eller toner, men det är bara en bråkdel av alla frekvenser som finns i det osynliga spänningsfältet där Allah är verksam. Allah är Muhammeds Gud, som också är de Kristnas Gud och Abrahams. Abraham bröt upp från Ur och vandrade mot det förlovade landet. När The Bikers rör sig Vägen Västerut finns där många nyanser, som vi dödliga inte ser i början av vår färd mot mognad. Men allt som månen vandrar runt jorden, ökar vårt seende och därvid ändras vårt beteende, och nu har både Sigge och Nicke lämnat över sina bågar till yngre förmågor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar